NEOSPRINT

Det har kommit ut en del retrodoftande bilspel de senaste åren. New Star GP, 80's Overdrive, Slipstream, Horizon Chase Turbo: Senna Forever, och Circuit Superstars för att bara nämna några som kommit under de senaste 2,5 åren. Så det är inte precis så att det är helt tomt på marknaden. Nästa på startlinjen är en återstart för Ataris rejält gamla serie Sprint, denna gång under namnet NeoSprint.

På ytan är det ett ytterst trevligt litet spel. Små bilar, som får mig att tänka tillbaka på mina gamla Micro Machines från barndomen, som åker runt på mer eller mindre komplexa banor. Standardinställningen är en isometrisk överblick av hela banan, men det går också att zooma in med mer fokus på din egen bil. Jag föredrog dock att se hela banan. Kontrollen är verkligen så minimalistisk som man kan förvänta sig av ett spel som detta. Gasa, bromsa, sväng höger eller vänster, och en liten möjlighet till drift. Dessa kunskaper kan du sedan använda dig av i kampanjläget, time trials eller bara klassiska race. Tyvärr är onlinedelen nästintill obefintlig. Det finns ingen möjlighet alls att köra mot andra online, men det går att spela upp till fyra personer i samma soffa om du nu känner för det.

Medan det är underhållande en stund räcker det tyvärr inte hela vägen in i kaklet. Känslan att spela någon längre tid finns helt enkelt inte. Det är ett spel som är bäst i små bitar. Extra frustrerande blir det när de datorstyrda beter sig som om det vore ett destruction derby. Om man lyckas tackla en annan bil på rätt sätt kan man nämligen välta den och då är det nästan bara att kyssa prispallen adjö. De har dock en tendens att själva fastna i tajta svängar. Skulle du själv köra in i väggen är det som om den är gjort av gummi då du studsar tillbaka ut i banan. Men det gör oftast inte så mycket då de flesta loppen är väldigt enkla. Trots att det bara är tre varv i varje race i kampanjläget var jag nära att varva de andra nästan varje gång.

Svårighetsgraden går dock upp på de så kallade hinderbanorna. Här finns det oljespill, koner, och annat att undvika. Här är det en kamp mot klockan för att försöka få brons, silver, eller helst guldmedalj genom att klara ett varv under en specifik tid. Åk på en kon och det blir tidsbestraffning, fastna i nån typ av slime och guldmedaljer har redan flugit iväg. Det kräver precis körning, men det är kanske också det mest underhållande spelläget. Time trials är samma koncept, men utan alla hinder som... hindrar. Kampen mot att trimma en halvsekund eller en tiondel varv efter varv är kul.

Tyvärr går det väl inte riktigt att säga samma om kampanjläget. Det är visserligen inte den typen av spel, men berättelsen är så obefintlig att den lika gärna inte hade behövt vara där. Välj en cup, i olika miljöer och biomer, kör fyra lopp varav det sista är en-mot-en, mano a mano. Det är också den personen som är något av en boss för hela den cupen, men vi får knappt lära känna dem. De är med i alla fyra lopp, men bara inför det sista bjuds vi på ett kort citat om att "jag kommer att vinna på min hemmabana!" och när de väl förlorar fäller de en ledsen kommentar om att de inte förstår hur detta kunde gå till. Det är allt. Det är kanske ett sätt att försöka få varje cup personlig, men det känns mest onödigt och när nästa cup startar är den förra bossen redan bortglömd.

Det kanske bästa tillägget i hela spelet är dock banbyggaren. Om du är duktig på, eller bara känner för, att bygga banor finns det mycket roligt att göra här. En uppförsbacke direkt från start och sedan en hårnålskurva som går över en läktare? Absolut, kör på. Det går dessutom att dela dessa banor online, vilket givetvis höjer hela spelvärdet. För det finns folk som är väldigt bra på att skapa roliga banor. Jag är inte en av dem, vilket du kan se på skärmdumpen här nedanför.

NeoSprint är ett charmigt spel i en retrogenre som redan svämmar över med spel. Det gör inget för att stå ut från mängden, men samtidigt bjuder det på det som är viktigast i ett bilspel: Körglädje. Åtminstone en liten stund.

2024-07-21T23:43:50Z dg43tfdfdgfd